Jag skulle ju skriva om en nära vän som betyder varje vecka men det blev inte riktigt så. Ska försöka skärpa mig. Den här veckan skriver jag om Emma L.

Emma.

Vi har haft varandra mer eller mindre genom större delen av våra liv. Vår vänskap började sakta att växa sig fram när vi började spela fotboll tillsammans i unga år och med tiden har vår vänskap blivit starkare och allt djupare. Vi är lika på många sätt du och jag, samtidigt som vi är så olika. Vi kompletterar varandra och jag har alltid veta vart jag har dig, känner en enorm tillit.

Så många galna upptåg vi har varit med om tillsammans, som aldrig kommer att glömmas bort och som vi alltid kommer att skratta lika gott åt. Du är så lättsam och har lätt till skratt. Du gör mig glad och det värmer alltid inombords när jag tänker på dig och vår vänskap.

Så många sömnlösa nätter jag hade under den period då jag trodde att jag skulle mista dig för alltid när du hade hamnat på fel spår. Jag väntade varje dag på det där samtalet som skulle få min värld att rasa framför mina fötter genom att få veta att du inte fanns mer. Men det samtalet kom lyckligtvis aldrig, istället ordnade sig allt så bra tillslut och ingen kan nog vara mer stolt över dig än jag.

Jag ser upp till dig mer än du tror, beundrar dig och din styrka. Jag är så otroligt stolt över att du är min vän, min vän som jag kommer att ha kvar resten av mitt liv.

Jag älskar dig Emma.

Du har följt mig på min vandring

Den har varit lång och svår

Jag kunde ha fallit

Jag kunde ha gått under

men nu tror jag att jag förstår

Nu har du äntligen lättat min börda

Nu ser jag ljuset igen

Jag var ensam, jag var vilsen

Men nu har jag en vän

som aldrig sviker, aldrig går

som stannar kvar vinter som vår