Har försökt att knåpa ihop en förlossningsberättelse. Så här kommer den, mycket text men även lite bilder :)

Torsdag den 23:e juli.

Är less och vill att bebisen ska komma ut(även fast det är 2 veckor kvar till utsatt datum för leverans)

Chrille går ut under dagen och klipper häcken, jag var inte sen med att ta en kratta och kratta upp alla kvistar, det var jobbigt och tungt men jag inbillade mig att kanske sätter detta igång allt ;)

Senare på eftermiddagen åker vi hem till min bror med familj på grillmiddag(bilderna ovan är från den kvällen) När vi nyss har ätit upp känner jag hur det rinner lite lätt i trosorna, jag trodde att jag inte kunde hålla tätt(att jag kissade) så jag går in och är på toaletten en stund och tänker att kanske är det vattnet som går? Nä jag inbillar mig nog bara, jag kan säkert inte hålla tätt nu när jag är så här stor och tjock. Men det fortsätter att rinna lite lätt så tillslut ropar jag på min svägerska Karin och frågar henne vad hon tror. Hon tror att det är vattnet som går. 

Jag ringer efter mycket funderande från min sida förlossningen och de tycker att jag ska komma in så de kan konstatera om det är vattnet som går eller inte. Jag ropar in Chrille och säger: -Jag tror att vattnet går. Varpå Chrille ser helt chockad ut: -Vaaaa? Men då måste vi åka NU! Men jag kan inte köra, jag tog en öl till maten hur F*N gör vi nu?

Jag och Karin skrattar och säger att jag kan köra för bebisen kommer inte att kika fram just precis nu och jag har ju inte ont.

Vi åker in till förlossningen och jag får ta på mig en stor blöja, lägga mig ner i en säng och så kopplar dem på CTG:n. Efter ca 30 min behöver jag gå upp och kissa och då, pang bom så forsar det vatten och barnmorskorna kunde konstatera att det är vattnet som går. Vi får åka hem och bli uppmanad att kontakta dem om jag börjar blöda samt om ingenting händer inom 48h.

Vi hinner bara komma hem och jag lägga mig så börjar jag blöda, vi ringer förlossningen och jag får åka in igen. De kopplar på CTG:n igen och kollar blödningarna och konstaterar att det inte är något farligt utan att nu är det på gång de kan se på CTG:n att små värkar har börjat, jag känner dem dock knappt!

Här är vi inne andra gången, för att kolla blödningarna

Fredag 24:e Juli

Vi åker hem igen och jag lägger mig och sover, kl är nu 24. Kl 2 vaknar jag av att jag har värkar, ca var 10-15:e minut. Jag försöker att sova mellan värkarna hela natten men vid kl7 är de värre och tätare. Går ner och gör mig några mackor emellan värkarna, trycker i mig dom och ställer mig i duschen. Värmer sedan vetekudden och lägger mig i gästsängen inne på kontoret med en hink bredvid sängen för jag börjar må illa. Sedan tokkräks jag vid varje värk(nu är det ca 3-4 min mellan varje värk). Chrille får i mig lite kexchoklad och vatten emellanåt men jag kräks upp allt så fort en värk kommer. Chrille ringer in till förlossningen och berättar hur läget är och de ber oss att komma in.

Så vi åker in(hinken fick följa med då jag kräks hela tiden vid varje värk) Vid kl10:09 blir vi inskriven och jag får dropp direkt eftersom jag kräks så mycket. Jag är nu öppen 3 cm. Det går jättebra med att uthärda smärtan vid varje värk trots kräkningarna(är så glad att mamma hade lärt mig innan hur jag skulle andas) Jag får prova att sitta i duschen för att lindra värkarna, där inne sitter jag kanske i 5 minuter med publik(Chrille och en barnmorska) sedan prövar vi värmekuddar och lustgas(drog in 2 ggr sedan tokspydde jag så den gick fetbort) Fick pröva att stå med RA-Bord men det gick inge vidare då jag knappt kunde stå på benen, kräkningarna hade satt sina spår. Jag var helt slut.

Vid kl halv 1 beslutar vi tillsammans att jag ska ta epiduralbedövning för jag är vid det här läget så slut och borta då jag har kräkts så otroligt mycket. Den börjar värka DIREKT vilket var otroligt skönt så jag somnar kort därefter(lite sömn behövdes för att fylla på med energi) Chrille har dock hela tiden fått i mig vatten och kexchoklad och macka med jämna mellanrum, även om jag spydde upp allt efter ett tag så hann jag iaf få lite energi mellan gångerna.

Trött och slut, här fick jag äntligen sova en stund efter att jag fått EDA

Kl 13:02 är jag öppen 8 cm.

Sedan är det en låååång väntan, de tappar mig på urin några gånger samt ber mig att försöka gå på toa och kissa då det kan sätta igång allt, men jag kan inte kissa, kommer ingenting. Vid Kl 14:57 sätts Skalp CTG på Ebbas huvud pga. dålig kontakt med Ebba genom CTG bältet jag har runt magen. De får kontakt igen och allt ser bra ut.

Vid kl 15 har jag fått feber så jag får febernedsättande.

Vårat rum under förlossningen

Vid kl 17 känner jag fortfarande inget tryck så att jag vill börja krysta så läkare kallas in och de beslutar att ge mig dropp som skall sätta igång hela karusellen. Det börjar vid det här läget att bli lite kritiskt då det har gått så segt och Ebba börjar bli trött inne i magen. Jag kommer dock inte ihåg mycket från kl 13 och framåt, jag var så inne i mig själv och så trött så vad som sas och hände har jag inget minne av.

Vid kl 17:35 höjer de dosen av droppet som skall få igång krystandet.

Vid kl 17:43 ställs jag till knästående och det är då första gången Chrille får se någon reaktion från mig(har han berättat efteråt) då syntes det väl i mitt ansiktsuttryck att jag hade ont men trots det så lät jag ingenting. Chrille var lite orolig då jag inte gjorde ifrån mig ett enda ljud under hela den här dagen, han hade nog föreställt sig att jag skulle tokskrika och grina så när jag inte gjorde det trodde han att jag var totalt ”borta”.

Nu börjar det trycka på så jag vill lägga mig ner(det kommer jag ihåg) Kl 17:50 börjar jag krysta på allvar.

Efter kanske 4:e krystvärken kommer jag ihåg att barnmorskan sa: Kom igen nu Erika nu är det inte långt kvar, får vi se lite jävlar anamma nu. Så jag sliter tag i handtagen nere på sängen och krystar på som bara f*n för jag tänker att nu får det vara bra, nu ska ungen ut! Barnmorskan säger snabbt: Förlåt Erika men jag måste klippa lite för huvudet tränger inte fram, hon klipper snabbt och då skriker jag : AJ lite elakt och plopp så kom hon ut. Världens mest perfekta lilla tjej fick se världen för första gången kl 18:13 (3620gr tung och 51cm lång) och jag hade här helt glömt bort hur trött och slut jag var och hur ont jag hade haft.

När de la henne på bröstet stannade tiden upp, aldrig har jag varit lyckligare, Chrille likaså. Han var helt slut när det var över, han tyckte det var så otroligt jobbigt att sitta vid sidan av och känna sig maktlös, inte kunna göra någonting för att ta bort min smärta. Men det räckte gott och väl för mig att ha han där bredvid under hela dagen, det var en stor hjälp bara att känna hans närvaro.

Förlossningsfika, jag tror aldrig att fika har varit så gott som det var då! :)

Ebba och jag hade feber och så hade det gått över 24 timmar från det att vattnet gick till att Ebba kom till världen så vi fick stanna på BB i 3 dygn och glad är jag för det idag. Man är ju så ny på allt så det var otroligt skönt för mig att få hjälp av sköterskorna med amning och allt som hör till.

Trots allt smärta så var förlossningen en helt fantastisk upplevelse och jäklar vad stolt man är att man har klarat det! :D Och belöningen man får är helt oslagbar, ett litet barn som man älskat från första stund när man fick redan på att h*n finns i magen. Magisk känsla och när jag tänker tillbaka på förlossningen så blir jag tårögd, mäktigt!

Herregud vad jag tappar hår :( Jag vet att man inte tappar något hår alls under graviditeten så nu när man ammar faller allt hår av som jag skulle ha tappat under de 9 månaderna jag inte gjorde det..men det är ju helt sjuuukt vad mycket hår jag tappar ;( Det är hår överallt och jag undrar om jag kommer att ha något hår kvar alls innan detta är över?

Någon som har tips på hur man kan "lindra" detta hemska håravfall??

Hej fina läsare! Vill påminna er igen om att jag finns på Instagram om ni vill följa mig där också? erkis86 heter jag där.

Vill återkomma till fantastiska kroppen. Minns ni att jag publicerade magbilder här för ett tag sedan, före under och efter graviditeten? I morse tog jag nya magbilder, magen har dragit ihop sig ännu mer och jag tycker att det är fantastiskt att följa! :) Jag lägger ut dem här så att ni också får se och för att jag skall kunna gå tillbaka hit och kolla om några år och minnas.

Detta lade jag ut 2 veckor efter att Ebba var född, nu har det gått 2 månader och 1 vecka sedan hon föddes och nu ser magen ut såhär:

Den är inte tillbaka till sitt ursprung(vilket den kanske aldrig går tillbaka till) men herregud vad häftigt det är detta! Jag har inte tränat ett unns, endast tagit promenader och så ammar jag Ebba, det är också vara en bidragande faktor till att allt drar ihop sig i hyffsat snabb takt.

Jag kan inte säga det för ofta att jag är otroligt imponerad över hur kroppen fungerar, jag kan nu inte förstå att Ebba har legat i min mage, hur fick hon plats? och hur kunde magen hålla, att den inte sprack ;-P

Jag har inte tränat något ännu alltså, jag känner att min kropp inte är redo ännu. Jag vill verkligen känna mig "läkt" till 110% för att inte riskera att åka på några problem med bäckenet t.ex Min fråga till er mammor som läser detta, när började ni att träna efter graviditeten?

Det skulle vara skönt att kunna göra det snart då jag verkligen behöver träna min rygg. Jag har sedan länge kroniska nack och rygg problem vilket gör att jag bör träna dem regelbundet + att ryggen är i jäkligt risigt skick nu sedan jag burit på Ebba i magen och nu när hon finns här bland oss. Man bär runt, lyfter och ammar henne hela dagarna och det sliter ju på rygg och nacke :S

Nä dags att göra någon nytta här hemma, see you sötnosar!

Hej fina läsare.

Under min graviditet gick jag upp totalt 17 kg. Nu har det snart gått 2 veckor sedan Ebba föddes och jag har gått ner 11kg, 6kg kvar till matchvikt. Vill visa er en bild på min mage, före, under och efter och med den visa att det ju är helt fantastiskt hur kroppen fungerar och vad den gör.

Jag hade en rejäl gravidkula och bara 1 dygn efter så hade min mage dragit ihop sig bra nog mycket. Hur är det möjligt?? Både under, efter graviditeten och under förlossningen har jag verkligen fascinerats över vad våra kroppar presterar och hur de fungerar.

6 kg kvar alltså, ingenting som stressar mig det minsta. Jag har ju fått det mest fantastiska i hela världen, en liten Ebba och det är värt alla kilon i världen, alla gånger!!   

Älskade Ebba vad du är underbar. Du är det vackraste vi någonsin har sett, vi älskar dig!

18:13 föddes vår prinsessa 3620g tung och 51cm lång.

18:13 föddes vår prinsessa 3620g tung och 51cm lång.

Idag går jag in i graviditetsvecka 37 och det firade jag med ett besök hos Barnmorskan. :) Alla värden och mått var bra och bebisen är nu helt fixerad, redo att möta världen snart!

Dock trodde hon att vi skulle ses om 2 veckor igen när det är dax fär nästa koll, attans tänkte jag eftersom vi vill att ongen skall komma ut NUUUUU! :)

Fina söta lilla liv, nu vill vi inte vänta längre. Kan du inte komma ut till oss så att vi får hålla om dig och beundra dig i timtal?