kl 17 blev jag faster igen, Välkommen till världen lilla Lily :D

Har haft "jour" inatt, så jag vaknade kl 4 imorse av att telefonen ringde. Det var Brorsans Sambo Marina som sa att snart är det dax :) Så jag fick kasta mig i bilen och åka hit så dom kunde åka på BB, dom åkte för ca 45 minuter sedan. Så nu ska jag och Lill Alex se på Bolli och sen ska jag släppa av han på dagis.

Åå vad spännande att lill*n kommer ut snart :)

--------------------------------------------

Update 12:25

Marina och Davve är hemma igen, så det kanske dröjer ytterligare en dag innan lill*n kommer ut, åååå jag längtar!

--------------------------------------------

Update 15:43

Fick precis sms av Davve, nu har dom åkt in på BB igen..så nu är det spännande :D

När jag kom hem från jobbet möttes jag av det här utanför min dörr:

Inte varje dag man får en vacker ros, eller gott kaffe för den delen. Men jag fick båda delarna idag och det gjorde mig otroligt glad.

Tydligen har jag gjort ett bra första intryck hos någon ;) 

Träffade Nina ute i Lördags och hon bad då om att få gästspela i min blogg. Kameran åkte fram och Nina drog sin bästa Pose. 

Så Nina, Here it goes ;P

Har sovit oroligt inatt så idag är jag helt slut..

Hårdträning står på veckans agenda, jag är mer taggad än någonsin.

Lillälsklingen Alex tar ett bad :D :

Svinigt värre igår, jag höll låda som vanligt och lockade Jannica och en hel del andra till skratt. Surfade in på Olearys hemsida imorse och såklart var man med på en bild där, ovanligt?..

Jag har varit helt slut idag, så det blir inge mer krogen för mig på ett bra tag..Jag har gjort  krogen för längesen känns det som. Jag ser ingen tjusning med det längre.

Nina, bilden på dig kommer i ett eget inlägg sedan ;P 

Jag och Jannica är på gång, ikväll ska det härjas. Bilder kommer imorgon.

Älskade Fiiee, den här är till dig:

Jag blickade bakåt idag vilket jag ofta gör. Det slog mig nu att det är skrämmande att ens liv kan förändras så radikalt över en dag. För en tid sedan var jag den lyckligaste människan någonsin och helt plötsligt slogs jag ner och blev den olyckligaste människan någonsin. Ibland funderar jag på om allt verkligen har en mening och jag har frågat mig många gånger: - Varför just jag?

Jag har varit oerhört bitter inombords då jag inte funnit svar eller fått känna någon långvarig lycka.

Jag har nu efter en tid insett att allt har en mening och jag kan inte styra över vad som hända skall. Ödet är inget jag rår på, man får glatt acceptera det man utsätts för och kommer att utsättas för framåt i tiden också.

Allt ont för något gott med sig. Jag blir starkare för varje dag som går och för varje hinder jag möter.

Jag lixom många andra gräver lätt ner sig i det förflutna, längtar efter det som en gång varit men som togs ifrån en hastigt. Allt för sällan uppskattar man det man har nu och de nära och kära man har runt omkring sig. Det är något jag ska ändra på. Jag ska lära mig att uppskatta det jag har och finna en naturlig distans till det som en gång varit, se det som en erfarenhet som gjort mig snäppet rikare istället för att se det som något svart och smärtsamt.

Det var allt för nu.

Carpe Diem!