Tog mig äntligen tid att hjula in på Budo & Fitness och köpte träningshandskar idag. Det var ju på tiden då blåsorna inne i handflatorna efter hantlarna retar gallfeber på mig. Ett träningslinne(better bodies) inhandlades också *sällan*

Det blev ett jävla axelpass förut och när vi var klar så släpade Ante efter hem.

Så nu ligger den där dynghönnen här i soffan och tjurar. Och jag är så går-lee den där så om ni bara visste. <--vårat internskämts fras som används dagligen dax :P

Nu är han förbannad och illvar för att han inte får nå kaffe, så jag ska väl styra upp det nu då.

Fotboll snart, sweet!

När man får vara med om något nytt och spännande, ja det är väl då man mår som bäst ändå?!

Tänk att ett litet sms kan göra ens dag, eller det där leendet du möts av får dig att själv le resten av dagen. När man inte riktigt vet vad som ska hända sveps man in i en spännande vardag. 

Men när du sedan blir bestulen på spänningen, den tas på något vis ifrån dig ofrivilligt så står du där frågvis. Du hinner inte riktigt med i U-svängen, du stannar upp och försöker granska varför du gjorde si och varför du sa så och hade du istället gjort helt tvärtom, hade kanske spänningen fått stanna kvar och lett till något ännu mer spännande och bra.

Man kan aldrig förutspå vad som hända skall, ibland är det oerhört frustrerande. För hade man vetat innan hur det skulle sluta så hade man inte gett sig in i det över huvudtaget.

Jag saknar den där spänningen.. 

 Peace out/Erkis

Jag var ut en sväng igår och jag hade riktigt roligt. Träffade Juden och Steffe vilket var år och dar sen sist, så jag hängde med dom hela kvällen :)

Vaknade upp imorse och mådde prima, kan det vara för att jag drack med måtta och höll mig ifrån drinkar och shots? tror det ;P

Idag har jag spenderat dagen med Andy, vi har varit och käkat och sedan drog vi ner på Waynes, jag drack min favorit Chai Latte :)

Jag befinner mig nu hos Mami hemma i mitt barndomshem på Tjärnberget.

Det finns inget bättre än att komma hem hit. Jag har alltid en massa nyladdad energi när jag åker härifrån, landet har en sorts harmonisk inverkan på mig.

Stadslivet i all ära, men ibland blir det hektiska stadslivet för intensivt och krävande och då är det tur att man kan återvända hem till lugnet :)

Världens bästa Mammis( som inte ser allt för glad ut på denna bild :P )

Jag minns det som det vore igår. Jag och Fiiee var en sisdär 8-9år och skulle få följa med hennes föräldrar på 40-års kalas. Givetvis ville vi göra ett uppträdande för att förgylla festen lite. Vi låste in oss på mitt flickrum och började öva på både danssteg och sångtext. Vi skulle göra succé!

När vi väl kom på festen så tog scenskräcken över så vi lade vår artistkarriär på hyllan ganska snabbt och intog "grogghörnan" men en av Fiiees släktingar och snapsade ikapp med honom i stället(vi snapsade vatten såklart) Han vart impad över våran snapstalang och då kände vi oss stora!

Tillslut klev vi upp på scen ändå, men inte för att göra vårt uppträdande, utan för att dansa på det lilla staketet som fanns på scen till dansbandsmusiken. Det slutade med att Fiiee rev ner stereon så tystnaden vart total på festen..misslyckat kanske, men vi fångade åt oss uppmärksamhet iaf :P

Man har skapat så fina minnen med sina vänner och just denna händelse kommer alltid att finnas kvar. Du och jag Sofie!!

Det var den här låten vi tänkte uppträda med iaf ;) :

Junislavar  var som väntat jäkligt rolig.

Det som också var väldigt roligt var att jag var nykter så jag såg allt och hörde allt ;)

Min trogne vapenbroder Styrman  var även hon nykter. Men dock så tror jag att de flesta på festen trodde att jag och Styrman var dyngrak. Vi härjade, dansade, busade och höll låda mer än de flesta andra :P 

Idag så började jag dagen med..att inte vakna upp bakis! ;P Nej men jag tog en morgonprommis i det härliga vädret. Nu ska jag få i mig lite mat sedan ska jag dra ner på stan och mysa runt bara.

Ikväll blir det grillning hos fröken Lundholm,

Tjarå. 

Brorsan sprang på Sean Banan i Sthlm och var bara tvungen att föreviga mötet med en bild.

Reeeeespect! :P

Jag blir förbannad att de gamla, gråa, trista, sorgsna tankarna ska komma tillbaka utan att jag hinner blinka. Till vilken anledning? Jag mår ju bra?! Så varför dyker dom upp som ett brev på posten helt plötsligt?

Imorgon när jag vaknar ska jag vara jag igen, för jag accepterar inte att gå runt och må halvkasst igen. No way!

Peace out!