Till en del av mina vänner:

Jag är ledsen att jag inte ringer och uppdaterar dagligen om hur jag mår, jag är ledsen att jag aldrig har tid att träffas, jag är ledsen att jag är dålig på att höra av mig..jag är ledsen.

Men det enda jag kräver av er är att ni ska förstå. Men det har visat sig att vissa inte förstår och tar det personligt och det gör mig nästan lite arg.

Jag har mitt, jag jobbar heltid och jag tränar på heltid..den lilla tiden som finns kvar efter det vill jag bara andas. Jag har inte ork just nu till att sitta på ett café på kvällarna och prata skit i timtal, eller ränna på krogen hela helgen, jag behöver finna ro i mig själv nu efter allt.

Och har man en stark vänskap ska varken en kortvarig eller långvarig tystnad spela någon roll, vänskapen ska fortfarande vara densamma.

Aja, nu ser jag fram emot långledigheten iaf.