Ja, Sofie här. Idag har jag fått äran att kludda ner Erkans blogg! Och vem tackar nej till det?! Ja inte jag iaf. Ja och så den stora frågan, vad ska jag skriva? Har ju redanproblem att komma på saker att skriva om i min egen blogg. Ja vi får väl se vart det här slutar som sagt.

Iaf så satt jag häromdagen och tänkte tillbaka lite, och hur som helst så flashade minnen från gammla tider förbi. Sånna minnen som; När jag hälsade på Erika på Tjärnberget i mina yngre dagar. När man kom in genom ytterdörren och flamsar och har sig. Och sen inser att David eller Andreas sitter och kollar på tv. Och hjärtat far upp till halsgropen, och ansiktet blir plötsligt röd som en tomat. Alla Erikas vänner hade nogen liten crush i hennes bröder! Det vet man. hehe.Eller, när jag aldrig visste vad jag skulle göra för något på träslöjden! Som tur va, hade Erika alltid något hon behövde, Ett kors åt Tanja tex, Eller hopphinder åt Wille osv. Hehe kanske inte gjorde dom vackraste kreationerna men Erika blev alltid nöjd, tackade och log.

Ja vad ska man säga , man försökte ju göra sitt bästa redan då för att visa att jag alltid skulle ställa upp för henne lol.

Det finns tusentals om inte miljontals olika minnen med Erika. Och mer kommer det alltid bli.Och bara den tanken gör mig varm inombords. Jag e glad och otroligt tacksam över att få ha såpass många olika fina minnen med en sån underbar människa, som just HON är.

Jag har inte överdrivet mycket kompisar.

Men dom jag har, är verkligen det finaste jag har. Erika är en av dom, och vad vore jag utan henne? Inte den jag är idag, Hon har lärt mig mycketoch fått mig att inse mycket. Som dom flesta kanske vet så har vi kännt varandra sjukt länge, så länge som jag kan minnas.Känns lite som att vi gått hand i hand , under alla år. Vart jag än går eller befinner mig så finns hon alltid med.Vetskapen om att jag har henne, gör mig trygg. Hon har är min trygghet.

//Fiiee