jiiisses vad tiden går fort, tänker oftast inte på det men igår när jag var på väg hem ifrån jobbet och hörde en låt som en gång betydde något så oerhört mycket för mig, så slog det mig att jä*lar vad tiden går fort och hur man har förändrats med den.

Ja just den här låten strömmade ur högtalarna från radion och det fick mitt hjärta att för en stund smärta till lite pga trasiga och sårbara känslor som rusade fram men som rätt så snabbt sedan gick över till ett välbehag, varför känna smärta för det som har varit? var glad för det fina som var och bär med dig det i resten av ditt liv som ett fint minne istället och det gör jag!

Tänk vad otroligt mycket man har varit med om redan i livet och vad det har format en som person. Hade jag inte varit med om allt som jag har varit med om, undra hur jag då hade varit idag?

Jag i Grekland sommaren 2000, där än så länge rätt så hel och okrossbar(och jävligt solbränd). 

Oj vad jag har brakat ihop och krossats många gånger men det är jag idag väldigt glad för. För förstå vad mycket jag har tagit lärdom av det och blivit lite lite starkare för varje år som går. Det är ingenting av mitt förflutna jag egentligen vill ändra på, de goda stunderna bär jag med mig i evighet och de har en alldeles egen plats varmt bevarat i mitt hjärta och det jobbiga har jag berarbetat sönder och samman och omförvandlat till styrka. 

Är det inte fantastiskt när man äntligen kommer till insikt vad livet egentligen går ut på och att man faktiskt inte dör av motgångar?

Kram/Erkis