Snart är år 2008 över. Hur har mitt år varit då? Jo:

Mådde riktigt risigt de första veckorna i Januari, när det kändes som mest hopplöst kom en person in i mitt liv och drog upp mig från botten. Jag vart människa igen och jag var lycklig. Det kändes för bra för att vara sant och det visade sig tillslut att så var det. Lyckan varade alltså inte länge, I början av Mars så stod jag åter igen ensam, oförstående, sårad och trasig.

Efter denna käftsmäll vart träningen min räddning och vänner runt omkring mig blev än mer viktig än innan.

Hela våren tränade jag som en dåre och träningen gav mig tillbaka min självkänsla på något underligt vis. Men ett träningspass fungerade också som terapi, hade jag inte tränat under den här jobbiga tiden så vet jag inte hur det hade gått.

Sommaren bestod också av mycket träning, men också semester och äventyr med vänner.

I slutet av Juli är mitt lyckligaste ögonblick för detta år. Det var nämligen då Jag träffade min Prins. Helt oväntat, jag var inte alls inställd på att träffa någon. Men han bara dök upp från ingenstans och han fångade mitt hjärta <3

Hösten har varit turbulent. Nytt jobb, ett evigt pendlande fram och tillbaka för både mig och hjärtat vilket stundtals har varit slitsamt.

Hösten innebar också infekterande vännerrelationer vilket tillslut ledde till att jag förlorade en vän, jag har fortfarande svårt att förstå varför det blev som det blev. Men jag har också skapat nya vännerrelationer under hösten, så det är bevisat att förlorar man något så får man oftast något nytt tillbaka.

Vintern so far Avståndet(inget långt sådant men endock) till Chrille har fortfarande varit slitsamt psykiskt pga en evig saknad. Men snart blir det bättre som sagt, eftersom Chrille ska börja jobba i Norge.

Det har varit och är mycket på jobbet vilket resulterar till att jag känner mig stressad mest hela tiden, jag måste försöka hitta en naturlig balans till detta. Hur ska det annars gå?

Mitt 2008 har alltså varit rätt innehållsrikt(allt är inte uppraddat här förstås) Det har varit jobbiga stunder men också underbara stunder. Ibland vill man stanna tiden, ibland vill man bara låta den gå och skita i allt. Man kan aldrig ta sitt liv för givet.

Det jag vet med säkerhet är att för varje år som går så växer sig bandet mellan mig och min familj ännu starkare vilket gör mig starkare! Vi kommer alltid att hålla ihop oavsett vad, det är ett som är säkert.

Det ska också tilläggas att bandet mellan mig och Chrille växer sig också starkare för varje dag som går. Jag vill inte och kommer aldrig byta honom för något annat i världen. Jag hoppas innerligt att jag får spendera miljoner fler år framöver tillsammans med honom. Love you honey <3

/Erkis