Och så har jag gjort någon besviken igen.

Jag bara är, lever mitt liv som jag vill leva det, känner det jag vill känna och gör det jag vill göra. Äntligen efter alla dessa går har jag lyckats kommit dit, jag tänker på mig själv och mitt bästa!

Nu när jag väl gör det, så är det såklart någon som får mig att känna skuld. 

Men jag kan inte hela tiden göra alla nöjda och glada, jag kan inte tvinga fram något som inte finns. 

Och jag tänker inte tillåta mig att känna skuld mer, jag har inte gjort något fel. Bara för att jag inte är som jag var förut, var alla till lags så gör det inte mig till en dålig människa. 

Jag är en bättre människa nu än vad jag var då, jag har vuxit som människa och enligt mig är det bara positivt både för mig och även för dom runt omkring mig.

Jag tycker jag har visat vart jag står, men tydligen inte tillräckligt tydligt.

Hela livet gör man folk besviken, både omedvetet och medvetet. En sak som jag bestämt mig för här och nu är att jag inte tänker gräva ner mig djupare i det, det tjänar ingenting till..jag om någon vet det.