Förlåt hörrni att jag inte har lagt upp någon "efter bild" sedan mitt frisörbesök. Jag har helt enkelt inte hunnit och orkat tagit fram systemkameran för att få till en rättvis bild som verkligen framhäver den rätta färgen. Så imorse fick jag dåligt samvete och tog en riktigt kass bild med telefonen med håret uppsatt och där färgen inte alls kom till sin rätt men men den får duga tills jag orkar knäppa en bättre bild :)

Håret vart någon nyans ljusare i alla fall och de kluvna topparna är nu ett minne blott, så sköönt!

Över till något annat nu. I tisdags åkte min älskade Sambo tillbaka till Norge igen för 2 veckors arbete. När han skulle säga god natt till mig på måndag kväll så började jag tokböla, jag grät som ett litet barn och kunde inte sluta! Stackars Chrille, det blev ju inte lättare för honom att åka direkt när jag bröt ihop sådär. Han tycker ju att det är nog jobbigt ändå att åka...

Det går i perioder det där, oftast går det bra när han åker och veckorna går ändå hyffsat fort. Men ibland känns det så jävla pissigt, att inte få ha han hemma hos mig.  

Ikväll har jag tagit på mig hans huvtröja och det gör inte saken bättre eftersom det luktar Chrille, saknaden gör sig påmind direkt, men jag överlever!

Dax för en kopp java nu, kram på er!

Kl 16 skall jag till bästa Carro på Jess och fixa barret. Färga och klippa, ska bli så skööönt att få bort den vidriga utväxten! Återkommer imorgon med resultat :) 

V20+3 idag.

Det har varit tyst från mig här på bloggen i veckan pga. sjukdom. Men nu är jag på benen igen så imorgon blir det nog ett inlägg till :)

Kram på er!

kl 08:30 i morse var vi på Ultraljud. Jag var så otroligt nervös innan, massor av tankar och funderingar som snurrade runt. Men, det gick ju så bra och lill*n var väldigt välmående :) Lill*n ville nog impa på mamma och pappa så h*n underhöll oss med kullerbyttor, sparkar och diverse krabatutövningar :) Söta lilla du, nu känns allt på riktigt och vi längtar så mycket efter dig!

I lördags spenderade min brorsson Alex dagen med mig samt övernattade. Liten Alex börjar bli så stor!!  

Vi åkte till mamma och Kents stuga i Stöde över dagen och pimplade, 1 aborre vart det!

På kvällen skulle vi se Melodifestivalsfinalen med lillgubben var helt slut efter en heldag ute så han somnade ifrån den. Jag spelade dock in finalen till honom så han fick se den på söndagmorgon :)

Lite bilder från pimplingen:

Första sparken från bebis kände jag i fredags. En helt ooootrolig känsla   

I morgon har jag nästan gått halva tiden, då går jag in i v19 och på onsdag är det dax för ultraljud. Jag är så fruktansvärt nervös, även fast magen växer så det sprakar och jag känner sparkar så kan jag inte hjälpa att jag har en oro om att det inte står rätt till.

Här kommer dagens mage, jäklar vad den växer!

Ja, det verkar som att jag är tillbaka?

Varför jag slutade bloggade berodde såklart på det jag skrev nedan. Men det hade också att göra med att jag var fullständigt energilös just då. Jag var sänkt. Varför?

Jag fick reda på att jag var gravid    Dessvärre var inte mina första 16 graviditetsveckor en dans på rosor. Kräktes mycket och ofta, mådde illa konstant från morgon till kväll. Tröttare än tröttast och hade svårt att äta. Så det fanns inte så mycket ork till någonting.

Jag är nu i V19, snart 20 och nu mår jag MYCKET bättre! Så min ork och energi har börjat komma tillbaka sakta men säkert, så att ge bloggen en chans igen kanske inte är en sån dum idé? Får se om jag lösenordsskyddar den eller hur jag gör. Det visar sig. Jag vet inte om jag kommer att vara en flitig bloggerska, men något inlägg i veckan kanske jag lyckas ordna.

Med det sagt så önskar jag er alla en trevlig kväll och bjuder på en magbild från v15, en uppdaterad bild på magen kommer inom kort :)

Kram på er!

Tusen tack för den här tiden alla fina bloggläsare.   

Nu är det ett nytt år och därmed väljer jag nu att sluta blogga. Bloggandet har tyvärr inte givit mig någonting på senaste tiden och ibland har det i ärlighetens namn känts som att jag lixom många andra bara har bloggen för att få någon form av bekräftelse, visa vad fint man har hemma, vilka fina kläder man köpt och vilket perfekt liv man har. Fast det inte alltid är så perfekt jämt.

Jag har ställt mig frågan många gånger att varför sitter jag här och blottar mitt liv för hela världen och berättar om allt jag har gjort, köpt, etc etc. Det behöver ju faktiskt bara mina nära och kära veta och det finns telefon, sms och mail till det.

Nä så jag har nu kommit fram till att det ger mig ingenting och därför väljer jag nu att fokusera fullt ut på det "riktiga" livet istället och passar på att tacka för 5 ändå härliga år.

Önskar er allt gott i livet.