När jag kom hem klev jag in i köket, stod där och stirrade på väggarna..länge länge. Gav ifrån mig en djup suck, vägen till ett slutgiltigt resultat kändes långt bort. Jag var tvungen att ta en lång promenad, rensa rensa rensa. Försöka slå bort tankarna

"det kommer aldrig bli klart"

"hur ska jag klara det här själv"

"vad fan tänkte jag med"

"jag kan ingenting, det kommer gå åt hel*ete"

Nu känns det bättre, jag behöver tömma tankarna ibland, tänka i nya banor. 

För ett år sedan hade jag börjat böla och givit upp på en gång, inte trott att det skulle gå. Bara tänkt svart, grävt ner mig i det dystra, negativa.

Men jag har vuxit som människa under det senaste året, handskas med saker på ett bättre sett nu än förut. Det löser sig, imorgon tar jag nya tag. Det man inte kan får man lära sig..det får ta den tid det tar.

Jag har så sjukt ont i nacken och har haft det i 2 veckors tid nu. Men det är inte fören nu jag tycker att jag har rätt att gnälla! Smärtan driver mig till vansinne och att det aldrig släpper gör mig smått orolig. Kanske bäst att kolla upp det?

 Är inte alls på bra humör idag, vill bara hem och gömma mig. Har ingen lust att sitta här på jobbet heeela dagen.

Några få bilder från kräftskivan med jobbet i fredags: