Har försökt att knåpa ihop en förlossningsberättelse. Så här kommer den, mycket text men även lite bilder :)

Torsdag den 23:e juli.

Är less och vill att bebisen ska komma ut(även fast det är 2 veckor kvar till utsatt datum för leverans)

Chrille går ut under dagen och klipper häcken, jag var inte sen med att ta en kratta och kratta upp alla kvistar, det var jobbigt och tungt men jag inbillade mig att kanske sätter detta igång allt ;)

Senare på eftermiddagen åker vi hem till min bror med familj på grillmiddag(bilderna ovan är från den kvällen) När vi nyss har ätit upp känner jag hur det rinner lite lätt i trosorna, jag trodde att jag inte kunde hålla tätt(att jag kissade) så jag går in och är på toaletten en stund och tänker att kanske är det vattnet som går? Nä jag inbillar mig nog bara, jag kan säkert inte hålla tätt nu när jag är så här stor och tjock. Men det fortsätter att rinna lite lätt så tillslut ropar jag på min svägerska Karin och frågar henne vad hon tror. Hon tror att det är vattnet som går. 

Jag ringer efter mycket funderande från min sida förlossningen och de tycker att jag ska komma in så de kan konstatera om det är vattnet som går eller inte. Jag ropar in Chrille och säger: -Jag tror att vattnet går. Varpå Chrille ser helt chockad ut: -Vaaaa? Men då måste vi åka NU! Men jag kan inte köra, jag tog en öl till maten hur F*N gör vi nu?

Jag och Karin skrattar och säger att jag kan köra för bebisen kommer inte att kika fram just precis nu och jag har ju inte ont.

Vi åker in till förlossningen och jag får ta på mig en stor blöja, lägga mig ner i en säng och så kopplar dem på CTG:n. Efter ca 30 min behöver jag gå upp och kissa och då, pang bom så forsar det vatten och barnmorskorna kunde konstatera att det är vattnet som går. Vi får åka hem och bli uppmanad att kontakta dem om jag börjar blöda samt om ingenting händer inom 48h.

Vi hinner bara komma hem och jag lägga mig så börjar jag blöda, vi ringer förlossningen och jag får åka in igen. De kopplar på CTG:n igen och kollar blödningarna och konstaterar att det inte är något farligt utan att nu är det på gång de kan se på CTG:n att små värkar har börjat, jag känner dem dock knappt!

Här är vi inne andra gången, för att kolla blödningarna

Fredag 24:e Juli

Vi åker hem igen och jag lägger mig och sover, kl är nu 24. Kl 2 vaknar jag av att jag har värkar, ca var 10-15:e minut. Jag försöker att sova mellan värkarna hela natten men vid kl7 är de värre och tätare. Går ner och gör mig några mackor emellan värkarna, trycker i mig dom och ställer mig i duschen. Värmer sedan vetekudden och lägger mig i gästsängen inne på kontoret med en hink bredvid sängen för jag börjar må illa. Sedan tokkräks jag vid varje värk(nu är det ca 3-4 min mellan varje värk). Chrille får i mig lite kexchoklad och vatten emellanåt men jag kräks upp allt så fort en värk kommer. Chrille ringer in till förlossningen och berättar hur läget är och de ber oss att komma in.

Så vi åker in(hinken fick följa med då jag kräks hela tiden vid varje värk) Vid kl10:09 blir vi inskriven och jag får dropp direkt eftersom jag kräks så mycket. Jag är nu öppen 3 cm. Det går jättebra med att uthärda smärtan vid varje värk trots kräkningarna(är så glad att mamma hade lärt mig innan hur jag skulle andas) Jag får prova att sitta i duschen för att lindra värkarna, där inne sitter jag kanske i 5 minuter med publik(Chrille och en barnmorska) sedan prövar vi värmekuddar och lustgas(drog in 2 ggr sedan tokspydde jag så den gick fetbort) Fick pröva att stå med RA-Bord men det gick inge vidare då jag knappt kunde stå på benen, kräkningarna hade satt sina spår. Jag var helt slut.

Vid kl halv 1 beslutar vi tillsammans att jag ska ta epiduralbedövning för jag är vid det här läget så slut och borta då jag har kräkts så otroligt mycket. Den börjar värka DIREKT vilket var otroligt skönt så jag somnar kort därefter(lite sömn behövdes för att fylla på med energi) Chrille har dock hela tiden fått i mig vatten och kexchoklad och macka med jämna mellanrum, även om jag spydde upp allt efter ett tag så hann jag iaf få lite energi mellan gångerna.

Trött och slut, här fick jag äntligen sova en stund efter att jag fått EDA

Kl 13:02 är jag öppen 8 cm.

Sedan är det en låååång väntan, de tappar mig på urin några gånger samt ber mig att försöka gå på toa och kissa då det kan sätta igång allt, men jag kan inte kissa, kommer ingenting. Vid Kl 14:57 sätts Skalp CTG på Ebbas huvud pga. dålig kontakt med Ebba genom CTG bältet jag har runt magen. De får kontakt igen och allt ser bra ut.

Vid kl 15 har jag fått feber så jag får febernedsättande.

Vårat rum under förlossningen

Vid kl 17 känner jag fortfarande inget tryck så att jag vill börja krysta så läkare kallas in och de beslutar att ge mig dropp som skall sätta igång hela karusellen. Det börjar vid det här läget att bli lite kritiskt då det har gått så segt och Ebba börjar bli trött inne i magen. Jag kommer dock inte ihåg mycket från kl 13 och framåt, jag var så inne i mig själv och så trött så vad som sas och hände har jag inget minne av.

Vid kl 17:35 höjer de dosen av droppet som skall få igång krystandet.

Vid kl 17:43 ställs jag till knästående och det är då första gången Chrille får se någon reaktion från mig(har han berättat efteråt) då syntes det väl i mitt ansiktsuttryck att jag hade ont men trots det så lät jag ingenting. Chrille var lite orolig då jag inte gjorde ifrån mig ett enda ljud under hela den här dagen, han hade nog föreställt sig att jag skulle tokskrika och grina så när jag inte gjorde det trodde han att jag var totalt ”borta”.

Nu börjar det trycka på så jag vill lägga mig ner(det kommer jag ihåg) Kl 17:50 börjar jag krysta på allvar.

Efter kanske 4:e krystvärken kommer jag ihåg att barnmorskan sa: Kom igen nu Erika nu är det inte långt kvar, får vi se lite jävlar anamma nu. Så jag sliter tag i handtagen nere på sängen och krystar på som bara f*n för jag tänker att nu får det vara bra, nu ska ungen ut! Barnmorskan säger snabbt: Förlåt Erika men jag måste klippa lite för huvudet tränger inte fram, hon klipper snabbt och då skriker jag : AJ lite elakt och plopp så kom hon ut. Världens mest perfekta lilla tjej fick se världen för första gången kl 18:13 (3620gr tung och 51cm lång) och jag hade här helt glömt bort hur trött och slut jag var och hur ont jag hade haft.

När de la henne på bröstet stannade tiden upp, aldrig har jag varit lyckligare, Chrille likaså. Han var helt slut när det var över, han tyckte det var så otroligt jobbigt att sitta vid sidan av och känna sig maktlös, inte kunna göra någonting för att ta bort min smärta. Men det räckte gott och väl för mig att ha han där bredvid under hela dagen, det var en stor hjälp bara att känna hans närvaro.

Förlossningsfika, jag tror aldrig att fika har varit så gott som det var då! :)

Ebba och jag hade feber och så hade det gått över 24 timmar från det att vattnet gick till att Ebba kom till världen så vi fick stanna på BB i 3 dygn och glad är jag för det idag. Man är ju så ny på allt så det var otroligt skönt för mig att få hjälp av sköterskorna med amning och allt som hör till.

Trots allt smärta så var förlossningen en helt fantastisk upplevelse och jäklar vad stolt man är att man har klarat det! :D Och belöningen man får är helt oslagbar, ett litet barn som man älskat från första stund när man fick redan på att h*n finns i magen. Magisk känsla och när jag tänker tillbaka på förlossningen så blir jag tårögd, mäktigt!

Emma har skaffat lägenhet i Sundsvall!! Ingen är nog gladare än jag för det, weeehooo!! Äntligen har jag min fislisa bara typ ett stenkast bort. Så på lördag åker jag och Ebbis och hälsar på i hennes nya hem och ska hjälpa till att göra iordning där.

Ååååå jag är så glad för detta!!!   

Emma och jag 2011

Ebba har startat dagen med att se sitt favvo barnprogram Dora och jag har druckit den obligatoriska morgonjavan. Dagens aktiviteter blir kyrkis och en långpromenad. Vi önskar er en trevlig tisdag! Kram

På onsdag eller torsdag åker jag och Ebba hem till mamma i Stöde och stannar där i några dagar. Jag tänkte passa på att hälsa på min mormor och morfar och lite vänner. Det ska bli skönt att komma hem och få lite sällskap när Chrille jobbar. Jag hoppas på bra väder med så jag kan ta några långpromenader.


Ebba och min älskade mamma.

Sorry, var längesen jag bloggade nu...alldeles för längesen. Helgen har bjudit på tjejmiddag för mig i fredags, återkommer med mobilbilder från kvällen lite senare idag. Och skoteråkning för Chrille. Birsta o Melodifestivalen igår och idag får vi se vad som händer.

Jag har blivit med ny telefon sedan sist och är än så länge nöjd, och Ebba charmar oss som vanligt. ..ja det var väl det för denna gång :)

Hjärtat igår när hon badade. Är det något som hon älskar så är det att bada, hon är lik sin mamma för jag fullkomligt älskar att bada jag med. Jag längtar till den dag då vi ska göra om i källaren, då kommer vi att göra ett relaxrum med bubbelbadkar och jag gissar på att jag kommer att bo där nere då ;)

Det är säkert många som undrar vad hon har för rött märke vid halsen? :) Det är ett form av födelsemärke som kallas smultronmärke. Hon hade det inte när hon föddes utan konstig nog började det dyka fram när hon var ca 6 dagar gammal. Då såg det ut som ett liitet skrubbsår och sedan har det bara blivit större och större. Om det inte växer bort(vilket det ibland kan göra) så kommer hon att få ta bort det när hon blir större eftersom det sitter på ett sånt dumt ställe.

Pulkaåkning vart det idag i det fina vädret. Ebba-lilltroll ser inte särskild road ut på bilderna, men hon tycker det är superspännande att få åka.

Trevlig söndag önskar jag er.

Här ligger det, det marinerade köttet som vi och 4st vänner skulle sätta tänderna i ikväll. Men pga. av magsjuka här hemma är nu den efterlängtade middagen med goda vänner inställd ;-(

Jag o Chrille hade sett fram emot denna middag nåt så otroligt mycket, det är så jäkla typiskt ;-( Ebba o jag har än så länge klarat oss iaf och det är nu över för Chrille så idag får han ligga i sängen och vila hela dagen stackarn. Han har sovit i soffan inatt så att inte Ebba skulle vakna när han skulle upp och spy o så vill man gärna vara själv när man har magsjuka, så är jag iaf.

Ja trevlig helg önskar jag er andra <3